Vintern rasat ut….

och våren är här för fullt. Jag som älskar våren och bara brukar njuta av att värmen återvänder kommer nu på mig själv med att längta till nästa vinter! Jag som inte gillar att frysa längtar redan till vintern! Jag längtar efter en kall och snörik vinter som varar länge. En vinter där jag kan få lära mig att köra släde samt att åka skidor efter hundarna. Men så länge jag bor kvar i mitt älskade Skåne får jag nog inse att det inte kommer bli så mycket av den vintern som jag vill ha.

Vad göra då? Tja, ett alternativ är ju att skaffa varma kläder och sen åka norrut på en vintersemester. Ett resmål som lockar väldigt mycket är Polardistans. Är väldigt sugen på att ställa upp som funktionär där 2016 men funderar lite på om det inte är smartare att först åka upp och ”känna” av hur allt fungerar och hur klimatet verkligen är. Ställer jag upp som funktionär så blir det nog inte alltför mycket tid till att bara gå omkring och ta in olika intryck. Tankarna om Polardistans är många och röriga men fulla av längtan och nyfikenhet. Hur jag än bestämmer mig för att göra just nu så vet jag att förr eller senare kommer jag vara funktionär där och att tankarna på att tävla är väldigt lockande.

Den ultimata tävlingen för renrasiga polarhundar! Tävlingssträckan är 160 km eller 300 km, med pulka eller släde, utan hjälp, oavsett väder och temperatur.

Egentligen hade det väl varit smartare att leta upp en mindre/kortare tävling, men det är Polardistans som är mest lockande. Ja, jag vet….jag är svag för utmaningar och ju större utmaningarna är, ju mer triggad blir jag. Fast detta är en utmaning som man inte bara hänger på utan den kräver mycket eftertanke och planering innan man ger sig in i den. Jaja, tävlingen kommer inte att försvinna över natten, är ju en tävling som funnits i många år, så jag har tid att fundera fram och tillbaka och prata med personer som har varit med i den, antingen som funktionärer eller som tävlande.

Men nu är det som sagt vår och värmen börjar återvända, vilket jag ska njuta av även om längtan till snö och kyla finns inom mig. Eftersom det börjar bli lite för varmt för vovvarna att dra (barmark) så får vi hitta på annat att göra i sommar….lite lydnad hade ju inte varit fel att träna. Lydnad är inte alls lika roligt att träna, men det är nödvändigt så det är bara för mig att ta mig i kragen och börja göra det.

Bilden är lånad av www.polardistans.com

 

Share Button
Postat i Drag, Hundar, matte, mig själv, tävlingar, Utmaningar | 2 kommentarer

14 Benen upp i luften

Nr 14  Benen upp i luften (1/365)

Nr 14 Benen upp i luften (1/365)

En klar favoritställning om man frågar Dakka!

Share Button
Postat i Djur, Hundar, Utmaning 365foton 2015 | 6 kommentarer

365Foton

Har tänkt att försöka lära mig det här med att fotografera bättre. Visst, jag kan ta foto som jag blir nöjd med, foto som hjälper mitt dåliga minne att komma ihåg det som hänt. Men många gånger har jag känt att fotot blir platt och intetsägande, jag får helt enkelt inte fram det jag vill med bilden och det är ju inget roligt. Så därför har jag bestäm mig för att ta hjälp av moderskeppet samt av 365foton för att kunna ta bättre bilder.

Så under 2015 är det meningen att jag ska ta ett foto varje dag, ( i genomsnitt iaf), och samtidigt följa ett visst teman som finns på 365foton. Har lite funderingar på att försöka få detta tema att gå ihop med ett tema om hundar och drag, får se om jag lyckas.

Share Button
Postat i Foto, Okategoriserade, Utmaning 365foton 2015 | Lämna en kommentar

Ändrade planer!

Hade tänkt att sticka till Bruses och dra med Lex i morse. Tänkte se om hans motivation blev bättre i den miljön, skog och skönt underlag, men så började jag tänka om. Har ju en liten Dakka som hade fått ligga i bilen (hos husse iof) under tiden och sen fick jag ett gott råd som jag tog till mig. Så jag bestämde mig för att strunta i draget och gå en runda med bägge vovvarna istället.

Det blev en jättehärlig runda i Bruses där jag passade på att träna lite lydnad i ”rakt fram, höger och vänster”. Första kilometern fick dom gå lite som dom ville men sen skulle fokus vara rakt fram, vilket inte var det lättaste hela tiden, det finns ju såååå mycket intressant i skogen. Trots regn och lite blåst så hade njöt jag för fullt av höstrundan och det verkade även Lex och Dakka göra.

Share Button
Postat i Drag, Hundar | Lämna en kommentar

Underverk!

När humöret är i botten och kroppen skriker av värk (främst i fingrarna) så är det inte lätt att motivera sig till att ge sig ut och springa. Men om man trots allt lyckas få på sig träningsskorna och ge sig ut så kommer belöningen snabbt! Humöret vänder uppåt efter bara några få meter, värken i kroppen minskar i takt med att metrarna blir till kilometer.
Det bästa med detta är att effekten stannar kvar i kroppen länge, så i morgon tänker jag ge mig ut en runda till. Tanken är att springa på förmiddagen och för att det ska funka så tar min älskling hundarna med sig till jobb så springer jag dit. Få se om jag springer direkt dit eller tar en omväg.

Share Button
Postat i Okategoriserade | 1 kommentar

Cykeldrag med Lex!

image

Då har Lex och jag varit ute på vår första dragrunda med cykeln. Trodde att det skulle gå mycket snabbare, men det var precis som om han inte förstod att han skulle dra när han var själv i ”spannet”. Men han drog emellanåt och då gick det riktigt snabbt, så han kommer nog snart på vad som förväntas av honom. Men det är bra att Dakka har träningsvila för då hinner Lex och jag träna in kommandona så att dom verkligen sitter. Det är INTE ok att han springer av vägen för att jaga något! Inte heller är det ok att stanna för att nosa och kissa (hanhund, suck) men det kommer han lära sig.

Är riktigt nöjd med rundan (det var värt att trotsa dom värkande fingrarna) och Lex, vi kommer ha många härliga mil tillsammans! Längtar tills jag kan ta med Dakka också.

Share Button
Postat i Drag, Hundar | 2 kommentarer

Det blir en lång dag för oss

Tänk så fort man vänjer sig vid att ha två hundar! Just nu är det väldigt tomt med bara Lex hemma.

Eftersom två hundar tillsammans (av vardera kön) brukar få följder så beslöt vi att det var bäst att kastrera Dakka! Så i dag är hon hos vetten. Känslorna pendlar mellan oro och lugn, vet ju att det är så mycket som kan gå fel under en operation. Men jag vet ju också att Dakka är ung och frisk, vilket ju brukar vara två bra förutsättningar. Dessutom så vet jag att hon är hos goda och välutbildade människor och får den bästa vård man kan tänka sig! Dessutom så var hon så glad och nyfiken på det nya stället hon kommit till så hon hade inte tid till att kolla var jag tog vägen. Även det ger blandade känslor men mest av allt känns det skönt att ha en så trygg hund, hoppas att vi får Lex lika trygg!
”Lille” Lex fick också komma in till vetten ett litet tag. Eftersom vi var osäkra på om han hade fått vaccinet vid 12 månader (vet bara att han fick det vid halvåret) så beslöt vi att det var bäst att han fick en ny spruta nu. Vi träffar ju ganska många olika hundar och då är det bra att veta att dom är vaccinerade. Tassen fick han också undersökt och mest troligt så har han den lilla felställningen pga att gipset togs av för tidigt, men han har ju inte ont av det så då var det inget att bekymra sig över. (Var väl vad jag misstänkte att dom skulle säga men det känns bra att en veterinär har bekräftat det).
Nu ska jag njuta av en kopp kaffe och av att ha en hund som gillar att värma mina fötter (läs ligga på).

Share Button
Postat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Vettskrämd sparv!

Efter att ha sovit i knappa timmen i morse så blev jag väckt av ett konstigt ljud samt att Lex sprang fram och tillbaka. Gick upp för att kolla vad det var och såg då att han jagade en liten sparv.
Den stackars sparven satt och tryckte mot fönsterrutan samtidigt som Lex försökte komma åt den. Lyckades rätt lätt att få ut den genom att försiktigt öppna fönstret, samtidigt som jag ”skällde” på Lex.
Undrar om den förvirrade sig in genom balkongdörren av sig själv eller om det var Lex som jagade in den. Hur som helst så kommer balkongdörren vara helt stängd de dagar jag sover.

Den lilla sparven hade tur att det var Lex och inte Dakka som jagade den för då hade den nog blivit fångad snabbt. Det förvånar mig dock att Dakka inte vaknade utan fortsatte att sova.

Jaja, det gick ju bra att få ut den och jag kunde få somna om rätt så snabbt igen.

Share Button
Postat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Fyfyfy på mig själv!

Ibland undrar jag varför jag övht har en blogg så slarvig som jag är med att blogga! Tänker så ofta att jag skriva det eller det men det blir liksom aldrig av. Blir bara ett kort inlägg på fb istället.
Men detta ska jag försöka ändra på nu! Det är slut med dom korta inläggen på fb, dom ska göras på bloggen istället. Sen ska jag även se till att regelbundet skriva ett litet längre och meningsfullt inlägg. Tja, min blogg ska helt enkelt få bli mer levande och förhoppningsvis ska den även upplevas mer intressant.

Share Button
Postat i Okategoriserade | 1 kommentar

Lycka!

Lycka är:

att dotter C har ett jobb tack vare den utbildning som hon kämpade sig igenom och att hon dessutom älskar sitt jobb.

Att dotter R går en väldigt ljus framtid till mötes, att det verkar som hon också är på väg att få ett jobb som hon kommer att älska.

att sonen T är en bra kille som jag kommer bra överens med, en kille som (liksom många andra) kämpar sig igenom skolan trots att den bara är ”tråkig”.

att se mina blommor blomma som aldrig förr, speciellt min fina porslinsblomma. Denna älskade porslinsblomma som jag har kämpat för att få till att blomma så länge, har jag haft tur så har den blommat max 1 gång/år. Men i 1½ år har den nästan blommat oavbrutet (3-4 gånger denna sommar) och till min stora lycka så kommer det nu ännu en blomstängel. Blir det så att bägge stänglarna kommer att blomma samtidigt så får vi bara stå ut med doften (hm, stanken är nog mer rätt då) för dom är ju så fina (även om dom luktar väldigt skarpt).

att löpningen bara flyter på och milen går lättare och lättare för varje gång, snart blir jag nog snabbare osså (det är mitt mål iaf, innan jag börjar träna för maran som jag ska springa nästa höst).

Lycka är så mycket mer…..

Men den största lyckan just nu är nog den att genom att byta cykel (mjukare växlar och bättre placering av dom) så kan jag cykla igen! Min tumme är långt ifrån bra (tyvärr) men det får jag nog bara lära mig att leva med och så länge jag kan fortsätta att cykla så ska jag nog klara det osså.

 

Share Button
Postat i Livet som, mig själv | 3 kommentarer